3-dagars i Belgien 2014.

Vi, dvs. jag och Roger, beslutade oss i februari för att åka till Belgiens 3-dagars i år, då Veteran-VM i Brasilien inte var något alternativ för oss. Det passade även bra då en väninna till mig i Tyskland fyllde 75 år och på hemväg kunde vi även besöka vår gamla hemort i södra Tyskland. Vädret var bra för att resa, torrt och inte alltför varmt.

2/6. Den 2 juni lämnade vi Kristinehamn för att via fågelflyglinjen hamna i norra Tyskland för första övernattningen. Jag hade funnit ett litet fint värdshus norr om Neustadt. God mat och bra rum gjorde att det blev en lyckad övernattning.

3/6. Nästa dag åkte vi inte så långt, strax öster om Nottuln blev vår nästa övernattning på ett gammalt värdshus ”Zur Alten Post”. Vädret var ljuvligt denna kväll, en promenad och en god middag avslutade dagen. Vi glömmer alltid första dagen i Tyskland att man ska beställa ”Seniorenteller” för att inte få jättestora portioner, detta glömdes alltså bort. Det är svårt att avsluta en god middag med hälften av maten kvar på tallriken.

4/6. Onsdagens resa var klar vid 12-tiden då vi anlände till Tönisvorst, vår sista boendeort i Tyskland. Tönisvorst liggen cirka 25-30 km väster om Düsseldorf, bara 4km från Krefeld. Vi skulle övernatta hos Liesel, min 75-åriga joggingkompis. Hon blev glad när vi kom och vi satt i flera timmar och bara pratade. Liesel bor i ett stort hus som inte har renoverats sedan hon flyttade in med sin familj för 43 år sedan. Roger sov i sonens rum och jag i den avlidna dotterns rum. Vi tog en lång promenad mot kvällen i Forstwald, vår springskog. En härlig middag avslutade dagen.

5/6. Nästa dag var Liesel och jag på stan och kollade hur den ändrat sig sedan vi flyttat. Vid lunchtid åkte vi till värdshuset i Forstwald där vi blev bjudna på mat av Liesel. Man hade buffélunch med vansinnigt många och goda rätter. Man fick äta hur mycket man ville för bara 9 euro!! Kramavsked därefter och vi fortsatte mot Belgien, åskregn denna dag men varmt.

Jag hade inskaffat en ny belgisk karta då vi ännu inte var vänner med den nya GPS:en. Trots meningsskiljaktigheter mellan den, Roger och mig, var vi framme i Mirwart i Ardennerna där tävlingarna skulle äga rum, vid 18-tiden. Vår värdinna Katrien på ”Grand gousier”, talade mycket bra engelska och tyska, min franska är mycket rostig numera. Vårt rum var mycket fint för att vara på ett belgiskt hotell. Värdshuset låg högt i den lilla sömniga byn och hade en fin restaurant och en uteterrass. Vi gick en sväng i byn och kollade var tävlingscentrum låg, det skulle öppna dagen efter. Det blev en fin middag denna kväll och nu var portionen av fransk storlek.

Roger påpekade, när jag klädde av mig på kvällen, att jag hade ett rött mörke strax ovan byxlinningen. Kom från byxlinningen trodde jag.

Auberge Grandgousier, Mirwart.

6/6. Vi sov länge nästa dag och gick ned till en underbar frukost. Då vi var enda gäster blev vi serverade vid bordet, färskpressad juice, färska bär, joghurt, ost, skinka, ägg och ovanpå allt världens godaste färska bröd. Övriga dagar blev det buffé då gästerna var flera.

Vi tog med oss frukt och vätska och gick på vandring i denna ljuva bygd. Det är ett vandringsområde och vi hittade snabbt en passande route. Vid startpunkten för vandringslederna fanns en stor park där det vimlade av små barn. Det var utflykt med utbildning i djur o natur. Man delade in barnen i grupper och stationer. Roligt att se på. Denna dag var det ganska varmt och det var skönt att kunna gå i skuggan. Hela dalgången gick längs en lång sjö med avsmalnande delar. Här odlades fisk, forell. Vi var tillbaka vid lunchtid och beslutade oss för att åka ner till St. Hubert, närmaste stad, för att äta. Det var en gammal, liten, trång stad där vi fann både matställe och affärer. I denna stad bodde övriga svenskar. Nu var det riktigt varmt. Åter i Mirwart gick vi ner till Event center och hämtade ut våra underlag. Roligt att läsa igenom. På kvällen påpekade Roger igen att mitt märke nu hade vuxit till en handflata.

7/6. Då jag vaknade på morgonen kände jag första av allt att körtlarna i vänster ljumske hade blivit stora och ömmade. Inte bra! Nu hade stora delar av ryggen antagit en röd färg. Roger menade efter frukost att jag behövde uppsöka läkare. Ville inte, kunde inte, hade inte tid! Förståndet tog överhanden och jag frågade Katrien om hon kunde hjälpa mig. Våra startider var 16.43 och 17.01 i Libramont, 25 km söderut. Jag fick en akuttid hos en läkare i Libramont kl.12. Det visade sig att vi kunde parkera bilen vid TC och gå ner 200m till läkarstationen. Jag blev undersökt och skulle få penicillin. Det visade sig att jag hade rosfeber, läkaren menade att det kunde vara en spindel(!) som inte hade borstat tänderna. Då tänkte jag direkt på Liesels mausoleum där jag hade sovit. Fick så småningom tag i mitt penicillin och vi gick till TC. Där var det fullt av folk. Man hade gjort det lätt för sig och lagt 15 banor, därför blev startiderna mycket utdragna. Roger och jag skulle ha samma bana. Jag tänkte att jag skulle gå och ta min karta men det blev mer än så. Jag tog kontroll för kontroll i hettan. Det var mycket risigt på marken men lättläst karta och lätta kontroller. De var dock mycket gömda och man såg dem inte på håll överhuvudtaget. Missade inget och kom i mål på hyfsad tid. Roger kom något efter mig och det visade sig att Roger hade slagit mig med 11 sekunder. Jag mådde inte så bra att jag noterade att det var 7500:del. Vi åkte till hotellet, duschade och åt middag där. Natten bjöd på feberfrysningar.

8/6. Vaknade med feber och kände mig risig. Tävlingen var i Fourneau St. Michel, ett slags hembygdsmuseum, cirka 7-8 km från Mirwart. TC låg nere i dalen och tävlingskartan uppe på berget söder om dalen. Värmen var konstant på och solen sken obarmhärtigt. Denna dag var det start från kl.10 men våra startider var 13.01 o 13.49. Roger startade först. Det var 2600m att gå till start, bara uppför. Nu bjöds det på typisk kontinental terräng med stora höjder och djupa bäckraviner. Jag gjorde som på gårdagen, gick och läste karta. Jag hade svårt för avstånden, kontrollerna kom litet för snabbt. Tog mig runt och missade egentligen inget förutom att jag inte kunde läsa in mig på slutet och tog fel vägval. Kartan var inte bra då man inte hade lagt så mycket möda på att rita in sänkor och näsor. Det blev svårläst på det sättet då allt såg lika ut. Roger slog min även denna dag med några minuter. Hem för att vätska upp sig och vila. Kvällen blev åter middag på hotellet men inte så mycket mer orkade vi med. Jag gjorde inte rättvisa åt det goda belgiska ölet.

9/6. Upp tidigt och packade i bilen. Vi hann inte få någon frukost då vi var tvungna att åka senast kl7. Mat är inget man hastar med i Belgien så vi kunde endast erbjudas mat från kl.8. Banan, vatten och en liten joghurt blev födan innan det var dags att gå till start. Jag tyckte att jag mådde litet bättre denna dag och inte hade feber längre. TC var på samma ställe, kartan låg nu norr om dalen. Det var samma avstånd till start, 2600m. Roger trodde att sträckan var önskemätt. Det gick bara uppför och HD75 och uppåt fick bilskjuts till start. Jag kände när jag på började min väg till start att mina krafter var helt slut. Jag fick stanna flera gånger för att hämta luft. Roger startade 9.01 och jag 10.10. Vår bana var på 3300m och endast 25 höjdmeter. Tack och lov bjöds det på vatten vid start, ingen toalett men det spelade ingen roll ingen kunde framtvinga en droppe i den värmen.

Jag kunde inte tänka på orienteringen bara få fötterna att röra sig framåt. På något sätt kom jag till kontrollerna, men med en del småmissar. Samma sak som gårdagen, inget att detaljläsa in sig på. De första kontrollerna gick uppför berget men inte så mycket. Efter fyran gick det i princip nedför. Jag missade 9:an då jag inte kunde läsa in mig, såg inte i skogen att den fanns en liten grön fläck på kartan. Detta kostade mig många feta minuter. Roger berättade att han hade kommit till fyran före femman och tydligen skrämt upp en flock vildsvin vid bäcken. Han gömde sig i ett buskage då det frustade förbi. Två hanar, två suggor och 8-9 kultingar. Jag slog Roger denna dag med många minuter som vi skyller på vildsvinen.

Skönt var det i alla fall att komma i mål och denna dag slog jag Rpoger med minuter. Vi drog på oss torra kläder och gick till bilen. Vi åkte vidare genom Luxembourg till Sydtyskland där vi skulle övernatta två nätter. Temperaturen var denna dag 37,5 grader och det kändes bra att sitta i bilen. Efter en skön dusch smakade en schwäbisk middag på kvällen bra tillsammans med det lokala vinet.

10/6. Dagen därpå hade vårt värdpar Bärbel och Richard tänkt till, Anderssons behövde vila. Det blev en dag i körsbärs- och äppleträdens skugga vid deras sommarstuga. Sonen bjöd på harpemusik och förevisade hur man sköter bikuporna. Man kände livet inom sig igen som vår yngste son brukade säga.

Bivaxkaka.

Bilden visar hanget på Eshenauer Paradies. Luckan är nyplantering av druvor.

 

11/6. Nu var det dags för hemfärd på riktigt. Vi drog kl.9 och var uppe söder om Hamburg vid 17-tiden. Hittade ett litet värdshus vid kanten av Lüneburger Heide. Vi bjöds åter på bra rum, en gladlynt värdinna och hemlagad husmanskost till middag.

12/6. Norrut, genom ett Hamburg med köer i alla riktningar, segt som tjära. Mer folk på färjan och även segt genom Köpenhamn denna gång. Vi lyckades trots detta att vara hemma i kära Kristinehamn kl.22.10 på kvällen. Borta bra men hemma bäst!