Före onsdagens 3:dje etapp var det vilodag för samtliga. Och i en viss skript står det att man skall helga vilodagen. Det gjorde de flesta och slappade i solskenet med en värmebölja som hette duga.

Alla utom familjen Jonny, Margareta och Jenny Persson som drog till grannlandet i öster. Som om inte över 100 mil med husvagn skulle räcka upp till Boden tyckte de att det skulle vara trevligt att ta en tripp till Finland och där ta ett dopp i det finska badvattnet.....

Inför årets femdagars hade alla försett sig med tigeroljor och de värsta sortens mygg och knottmedel för att skydda sig mot småkrypen. Vi får hoppas man har ångerrätt och kan lämna tillbaka de dyrköpta dundermedlen då inte en endaste knott kunnat uppbringas och bara en mygga som undertecknad jagade bort från barnbarnet har skådats.

Bild från Koks samlingsplats vid Arena Storklinten. Strålande solsken och nästan vindstilla. Tuffa banor i storslagen natur väntade deltagarna.

 

 Till etapp 3 och 4 är det bussning med som vanligt jätteköer, men vad spelar det för roll då man har semester kvar....

Fikadags efter dagens etapp med taktiksnack hur det gått och hur det kunde gått....

Birgitta sköter sig med bravur och har tagit tre etappsegrar och leder sammanlagt med över 15 min före tvåan. (en betryggande ledning, men allt kan hända....)

Detta är vad man kan vinna om man sköter sig, Birgitta var nöjd med den handgjorda glasskulpturen förutom skylten om etappsegern, ett tips fick hon att pilla bort densamme eller helt enkelt lösgöra glasskulpturen och sätta upp den med snabblim i husbilen.

 

 

Har man väntat hela dagen på mamma och pappa är det gott att få en morfarsglass att svalka sig med i värmen.

 

Jag har varit riktigt nöjd med min insats hittills vad det gäller etapp 1 och 2 med bara 4-5 minuters total bomtid, det rättades till idag då man som vanligt inte kan hålla huvudet kallt och lita på sig själv. Kontroll 1-4 spik på, ganska enkel klättring till 3:an, eller vad tycker ni?

Eftersom jag inte missat något väljer jag att gå ut mot kanten av skidbacken och ta kontrollen straxt efter det gröna vid den öppna höjden. Klokt egentligen men då jag kommer ner ser jag en massa sprängsten samt en väg så jag blir osäker var jag är exakt. Trodde först de spängt bort den lilla öppna höjden och plattat ut den då jag inte hittar den. Tar ett snabbt beslut att jag är nog exakt där jag trodde jag skulle vara....men så var det inte då jag hittar en massa stillastående löpare som inte vet var de är. Likaså jag....tillslut hittar jag den lilla branten 100 meter sydöst om min kontroll och därefter är det inte svårt att efter en 5 minutersbom finna kontrollen.

Kontroll 6 pang på, men sen är det slut på pang på....då jag i min iver väljer att försöka hålla höjd och inte ta kontrollen nerifrån det gula som är ett riktigt bra vägval, det finns ett ännu bättre med det gula skidspåret precis under förbjudna vägen. Jag la mer än 4 minuter på mitt alternatuv då det var nästan helt omöjligt att ta sig fram i den steniga och vresiga terrängen. Alltså ingen glasskulptur till mig....inte ens ett tröstpris som man faktiskt skulle behöva för att gaska upp sig.

Min H55k bana

 

I Kristinehamn var det mörkt straxt efter kl 22.00 för två veckor sedan, häruppe är det knappt mörkt alls då solen knappt hinner ner innan den är på väg upp igen. 

 

 Bild tagen kl 01.00 från takfönstret.