Rollenätterna har avslutats som vanligt med ett gott betyg, en del tycker det var svårare än tidigare, andra  som det ska va, man kan inte tillgodose allas behov.

 

Undertecknad har gjort bättre resultat tidigare Rollenätter, då någon kontroll i år vållat huvudbry på alla tre etapperna. Inte banläggaren, kartritaren eller någon annans fel...utan bara den som håller i kartan, eftersom facit finns på den vart man ska.

 

Igår hände det som bara inte får hända. 99,99 procent av alla Kokare vet att man måste ha kartkontakt uppe på Kaffeberget både dagtid och särskilt natt. Varför vet ju alla, tappar man bort sig så kan man hålla på tills lampan slocknar och någon kommer och hämtar en...

 

Start till kontroll 1 var inte någon större svårighet, till kontroll 2 fanns det två väval, stigen runt eller rakt på genom det gröna. Till kontroll 3 såg inte heller direkt svårt ut, ut på första stigen sen höger på den tills stigkorset, därefter följa stigen ner till kontrollen....om inte om fanns. Stig.......len (svärord) försvann helt plötsligt. Vad gör man då...jo man tappar kartkontakten och tror sig att bara hålla kompasskurs och att kontrollen sitter NOG bara rakt söderut. Jag hittar en fantastiskt många sänkor och stigar och jag vet inte vad under mina 23 minuters letande. Hittar till slut frun med Hélen i närheten av kontrollen och sa till dem att nu skiter vi i detta...de hade läst in sig och trodde sig vara i närheten och när man lyste runt lite blänkte det till och där satt den lille rackaren...

De hade sett ett helt koppel lampor (15 talet) löpare likt en skallgångskjedja som kom emot dem i sin iver att hitta sänkan. Finns många sätt att hitta en bommad kontroll på, kanske en av de bättre, men tyvärr var inte jag med i den skallgångskjedjan. 

 

Vi bestämde oss att vi kör på tillsammans och vi tog stigen runt till 4:an. Jag fick lite spring i benen och mitt tidigare löfte att vi skulle gå runt tillsammans bröt jag då Anna Westlund (min värste konkurents fru) kom ifatt, vi tog mossen tillsammans sen jagade vi på ner mot gropen som hon missade. Jag fick eld i baken och drog på ner till foderbordet som var aningens gömd i det gröna. Resten gick bra då jag hade kartkontakt hela vägen till mål.

 

Jag pratade med två yngre deltagare från Djerf, ljusår  från min egen ålder och att de inte sprungit så många nattorinteringar. De spang min bana och var riktigt nöjda, kontroll 3 tyckte de inte alls var några större problem med....vi får införa en ny sorts träning då ungdomarna lär oss och inte vi dem på våra ungdomsträningar.

 

Att man aldrig lär sig..../Stefan

Tack till Rolle och hans funktionärsteam

 

Nedan finns två filer där ni ser mellanbanan samt mitt GPSspår

 

Mellanbanan

Stefans gpsspår