Vi åkte från ett varmt och soligt Teneriffa och hann precis springa Tyrs kylklamp på onsdagskvällen. Mitt på dagen nere på stranden visade termometern 40 grader i solen (28 i skuggan) När vi landade på Örebro flygplats stog det -16 på densamma. Som tur var växlade vädret om  straxt innan vi skulle springa och i nästan svensk sommarvärme, -4 startade 50 talet glada tokiga orienterare.

 

Sista badet innan hem till kylan... 

 

Sofia Levin och My Westlund (kanske hade pappa Sixten ett finger med) hade strängat riktigt svåra banor. Eftersom stigar knappt existerade och den kluriga terrängen gjorde det ännu svårare att hitta kontrollerna. Förra året som Sixten la kylklampens banor hade han tagit fel på kartskalan och det blev nästan dubbelt så långa banor. I år lovade de att banorna nog var kortare än det som stod i PM. Vid start är det viktigt att ligga bra till eftersom det lätt blir köbildning vid första kontrollen, jag stämlade som nummer 2, sen passerade många på väg till 2:an, pappa Sixten likaså, han kommenterade att det går ju bra det här...jag sa, antar att du hängt ut kontrollerna eller....Till kontroll 4 gick det bra och jag var ganska ensam i skogen, kom till "boet" men såg inte kontrollen eftersom den var nedriven. Till slut fann jag den. Min gaffling ner mot 6:an kändes det som att ingen hade samma eftersom jag inte såg några spår i den 15-20 cm djupa snön. 7:an spik på, sen tog jag fel på de otydliga stigarna och när jag upptäckte det så försökte jag korrigera och tog kompasskurs ner mot 8:an, men det blev kontrakurs...hur jag kunde hitta kontrollen så pass snabbt får jag nog tacka nån högre makt för. Den satt inte enkelt heller. Hitta tillbaka till boet igen var lika svårt som första gången, allt kändes fel när jag var i närheten av kontrollen, men till slut fann jag den. 10, 11 och 12 gick skapligt. Kontroll 13 skulle jag knappt hitta i dagsljus och jag tror en del bröt där, men jag är ganska egen så till slut fann jag den också (vinklade ner lampan och låtsades leta efter kontrollen eftersom många var och letade i området. Egentligen skulle det inte vara så svårt att hitta tillbaks till boet eftersom jag varit där två ggr tidigare, men så blev det inte sista gången heller, letde en stund och med lite tur satt den där igen....sista kontrollerna var inte självklara eftersom det byggts nya hus i området som inte var med på kartan. När jag kom i mål efter att ha sprungit 6530 meter enligt GPS:en tackade jag för mig och framförde att de bör öka svårigheten till nästa år och kolla banlängden...ca 4 km stog det i PM.

Här kan ni se kartan från Zackrisdal med min GPS rutt. Zackrisdalskartan

 

Det finns faktist snö på Teneriffa också om man föredrar det.... Högst upp på vulkanen Teide.